Processdokument-min itresa

Ja, nu har det snart gått ett år sedan jag satt i Almåsskolan och fick min ipad och tänkte hur ska jag fixa det här. Det för mig helt nya digitala lärverktyg som jag aldrig hade hållt i innan, hur skulle jag klara allt det här. Det var väldigt snurrigt i mitt huvud efter första träffen. Under resans gång har det hänt en hel del och jag är nu vän med min ipad som jag dagligen använder.
Den pedagogiska dokumentation som förut var väldigt minimal hos oss har nu blivit en del av min vardag. Det har blivit ett arbetsätt där det är upplevelser och upptäckter av det som sker här och nu som senare ska bilda underlagför reflektion och för vad  var och en har att berätta i sin dokumentation ( Christina Whener-Godee': Att fånga lärandet 2010, sid.35)
Här har ju ipaden blivit ett verktyg som används mycket genom att ta kort, filma här och nu och sedan kunna gå tillbaka för att använda i vår reflektion både barn och pedagoger och även påvisa ett lärande.
När vi nu utgår från ett utforskande arbetssätt är det viktigt att vi pedagoger tänker på hur vi förhåller oss så att barnen i olika situationer ges möjlighet att välja själv, att formulera sina frågor och hypoteser och att bli lyssnade till, utan att i onödan få ett svar eller bli lotsad till en lösning. Att pedagogen kan behärska lyssnandet och frågandets konst (Hillevi Lenz taguchi: Varför pedagogisk dokumentation 1997, sid.61) För att jag ska följa barnen i detta utforskande arbetsätt vad behöver jag som pedagog? Intresse och nyfikenhet men för att kunna utmana barnen att gå vidare och ställa frågor som också gör dem nyfikna behöver jag även fördjupade ämneskunskaper och teorier så att jag kan utveckla och förändra för att kunna ge stöd och utmaningar (Christina Whener-Godee': Att fånga lärandet 2010, sid.48).
Vad vill jag med detta arbetssätt och de digitala verktygen? Att synligöra barnens lärande, för dem själva, pedagoger och föräldrar.
Blir det ett synligörande? Vid användandet av kort och film kan vi för oss alla synligöra vad vi gjort, hur vi gjort det och sedan berätta om det. Vi ser ju hur och vad vi gjort men när barnen berättar om det, berättar de det de har lärt sig, kan, vill berätta eller det som de tror att kompisar ( om vi sitter flera) eller pedagogen vill höra. Kan vi veta vad som är det ena eller det andra. Allt blir ju en tolkning beronde hur vi tänker och vad vi lyssnar in eller vad vi vill lyssna in. Här tror jag att det även handlar om en vana att våga och få lov att utrycka sig, ta plats och bli lyssnad till och där vi pedagoger måste stå tillbaka och låta barnen få prata utan att vi hela tiden ska ställa massa frågor och lär oss att lyssna.
Vi är ivriga att ta kort och film på barnen för att synligöra det vi vill  men då kommer frågan vill alla barn vara med, vill de att andra ska se dem? Det är viktigt att vi vuxna tänker på vad kort, film ska var till, för vem och hur vi tex. tar kort. Behöver vi ta på hela barnen? Kan vi ta kort på det de gör och bara få med händerna? Vid dokumnetation med de digitala verktygen måste vi visa hänsyn och respekt mot barnen så att de känner att det är okej.
Vad ger synligörandet av vårat arbete barn, pedagoger och föräldrar?
Förhoppningsvis att vi ser vad och hur barnen lär sig men även att barnen kan och är kompetenta individer redan när de kommer till förskolan och hela tiden utvecklas i sina tankar, utveckling och lärande.
Detta händelserika år har lärt mig mycket om den pedagogiska dokumentation. Blivit mer medveten om hur jag förhåller mig till barnens intressen och kunskap, mer nyfiken att lära mig med dem och hur de tänker. Har fått slå några kullerbyttor i mitt eget tänkande om hur barnen tänker men detta har gjort att jag blir mer nyfiken och vill lära mig men inser också att ju mer jag lär mig desto mer finns det att lära. Ämneskunskap för att kunna följa och utmana barnen ser jag idag som något mycket viktigt för oss pedagoger. Det som har blivit den stora utmaningen i mitt lärande har varit att lära mig hur en ipad fungerar, vad jag kan göra med den, hur jag kan använda mig utav den i mitt dagliga arbete med att utmana och lära barnen, i teman och dokumentation och reflektion.
Det som för ett år seda såg ut som en omöjlighet har med mycket svett, tid, testande och frustration nu blivit en vardag där ipaden är min vän.