Nu var det dax att göra en summering av boken "Den svårfångande reflektionen". En intressant bok som gav många tankar på hur gör vi i vårat arbete och hur skulle vi kunna göra istället. Dessa tankar har jag börjat diskutera med mina kolleger, vi får väl se vart det leder någonstans.
Boken inleds med orden "Reflektera mera" sid.5, vilket idag har blivit ett ledord i vårat arbete. Vidare står det att reflektionen skiljer sig från vanligt "tänkande" eller "grubblande" genom att den är påtagligt målinriktad, att den genomförs med någon form av systematik och struktur där syftet är att distansiera sig från gamla tankemönster och utveckla nya samt söka lösningara på frågeställningar sid.5.Den här meningen vill jag taga med mig eftersom jag upplever att vi i våra diskussioner inte kommer någonstans, vi dikuterar men reflekterar vi?
När Anna i kapitel 1 beskriver sin dans som hon är väl förtrogen med använder hon orden insnöad och hiraki. Insnöad för att stirra sig blind på saker och tappa bort andra. Hirakin kan t.ex. var relationer eller dansarens position på scenen. Att vara insnöad är något som vi ofta är i vårat arbete, att vissa saker blir viktiga och andra tappas bort, ibland utan att vi tänker på det och ibland för att vi måste göra andra saker. Hirakin kan även finnas i våra arbetsgrupper vilket påverkar det arbete vi gör.När hon nu har analyserat dansverket och fokuserar på olika saker var för sig och sedan på allting samtidigt blir "det tidigare sjävklara visar sig innehålla så mycket mer än vad hon tidigare uppfatat utifrån vad hon faktiskt ser" sid.15. Att arbeta med en observation på detta sätt i arbetet med våra barn kan hjälpa oss att se mycket mer än det vi ser just i observationsögonblicket och därmed lyfta vårat arbete framåt såväl med enskilda barn, hela eller delar av barngruppen och arbetslaget.
Forumspel är en metod vi använt några gånger i vårat kollegie för att ta upp olika dilemman som vi utsätts för i vårat arbete. Upplevelsen hos oss var att det inte gav så mycket, vi gjorde det några enstaka gånger vilket gjorde att vi inte kände oss helt hemma i att agera. Använder man det som ett återkommnade arbetsätt tror jag att det kan vara bra för alla människor kan komma till tals i detta spel men det krävs en trygghet med arbetskamrater och chef och att det är okej att tycka olika. I arbetet med våra förskolebarn tror jag att det kan vara svårt att använda det.
I kapitlet studentröster beskrivs Johans erfarenhet av reflektion i utbildningen om att berabeta praktikerfarenhet, det man gör-eller gjort är att gå laget runt och erfarenheterna adderas till varandra och inget mer. Detta känner jag igen från min arbetsplats där detta förfarande oftast används och därför kommer vi inte vidare. Kan det vara så att vi när vi börjar med ett arbete gör som studenterna "att de börjar ett arbete utan att ha en genomtänkt plan" sid.30. Men med min nya kunskap utifrån boken och nya kollegers erfarenheter har vi nu när vi ska göra en utvärdering gjort en plan för hur vi ska lägga upp det, får se vad detta leder till. Vid studenternas berabetning av material kom det fram att de fokuserade mer på likheter än på olikheter. Det är ju lättare att ta till sig likheter för att det blir ett igenkännande och det då kan uppstå en generalisering vilket jag tror att vi ofta gör i vårat arbete för att det kräver inte lika mycket av oss själva" En viktig del av berabetning är att jämföra likheter och skillnader och med deras hjälp bygga ett system" sid.28. Hur gör vi för att tänka så här, kan det vara en metod och kan vi få in det i en plan för vår reflektion?
I kaptitlet om reflektionsteorier fastnade jag om "Pusselläggande" för på något sätt så kändes det som jag tänkte om dokumentation. Metaforen om pusselläggande "att se lärande och reflektion som ett pussellägande" sid.44, kom upp när vi diskuterade vårat tema. Vi diskuterade vad barnen lärt sig och hur de lärt sig. Eftersom vi pedagoger har olika erfarenheter med oss såg vi det på olika sätt och upplevelsen var att vi genom att titta på helhet och olika delar i temat, vi lade till, drog ifrån, tittade på likheter och skillnader i förutsättningarna hos grupperna, en upplevelse av att vi lade ett "pussel" och då använde denna mening "genom att bryta upp pusslet ger vi oss själva möjlighet att lägga ett nytt pussel med en annan innebörd" sid.45.
I våran reviderade läroplan står det att ett av förskolans uppdrag är att barnen skall få möjlighet att iaktta och reflektera, ett annat att varje barn utvecklar sin förmåga att upptäcka, reflektera och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor. Det är genom reflektion hos individen som kunskap bildas sid.59 skriver lärarutbildningskommiten. Detta påstående gör ju att vi som pedagoger måste lära oss metoder att reflektera så att vi kan ge våra barn verktyg som de kan ha med sig genom sin skolgång. Eftersom vi i förskolan arbetar med ett "vidgat spåkbegerpp" har vi en fördel att arbeta med olika metoder för reflektion och anväda det på olika sätt beroende på denn enskilda individen eller gruppen.
Medias påverkan och inverkan i vårat samhälle är väldigt stor, vad är det som presenteras för oss, är det den sanna verkligheten eller en önskan om en verklighet. Massmedias information av mördaren förändras eftersom dagarna går och därmed förändras läsarnas bild av mördare och händelseförlopp. Det skapas flera bilder av vad som kan vara sanningen utan att någon vet. Hur bilder exploateras och hur och vad som skrivs påverkar oss. Beronde på hur bild och text visas och beskrivs blir det väldigt olika tolkningar av hur mannen ser ut. Detta är tänkvärt för oss på förskolan som använder både bild och text i vår dokumentation.Vi som varit med i processen har en tolkning av vad vi varit med om, men den personen som ej varit med utan ser resultatet av dokumentationen kan ju ha en helt annan tolkning. Det blir väldigt viktigt för oss att tänka på vad skriver vi och vilka bilder använder vi. Bilden som språk och gränslandet mellan bild och verklighet sid.91 är en tanke att ta med sig när vi dokumenterar så att vi blir mer medvetna med vad det är vi vill få fram i vår dokumentation och att det blir få tolkningsmöjligheter för att påvisa det vi verkligen vill visa.
Bild i bildbild låter som om det vore flera bilder på eller i varandra och det kan man kaske säga eftersom man kan se bilden i två delar och som en helhet. För att bruket av bilden ka kunna bidra till reflektionens kvalificering i så hög grad som möljigt måste betraktaren:
1. ge sig på bilden
2. få ut något ur den
3. ta tillbaka detta till sig själv
4. tänka/känna kring och med det som "plocats ut"
5. återföra (reflektera) denna berabetning till bilden osv. sid.110
Hur kan vi använda detta i vårat arbete? Bilderna som vi tar bör vi reflektera omkring innan de sätts upp för att veta och kunna förklarar vad vi vill säga med denna bild. Om vi tar en bild där några barn leker bör vi tänka på vad det är vi vill förmedla eftersom bilden kan tolkas på olika sätt och i bild i bildbilden kan tolkningen vara väldigt olika beroende på under vilka förutsättningar vi ser bilden.
Att använda bilden vid reflektion är ett av våra sätt att på-visa och arbeta med frågan sid.113, här kan man då visa vilken situation som ska synliggöras eller var tar reflektionen sin utgångspunkt.
Enligt John Dewey har perplextitet en viktig funktion- att förbluffas, förvånas när något tar en annan vändning så att vi på djupet tvingas ompröva och reflektera. Det här är något som vi måste arbeta med så att vi vågar titta på bilder på ett annat sätt med olika perspektiv så att det blir som hermeneutikern Hans Georg Gadamer säger: Man förstår inte vad som sägs förrän man inser att det ligger något i det som det pratas om (Kjörup 1999). Vi måste alltså titta på bilden ta bort eller lägga dit något för att kunna använda våran reflektionspraktik.
Genom att arbeta med bilden kan man skapa en bild som jag vill ha. Kvinnorna i kapitlet hade en idee med sin bild och vad de ville förmedla. Genom att diskutera hur de ville ha bilden, se till att de hade rekvisita och miljön. När bilden tas handlar det om att både fokusera och ta bort och försöka antyda sådant som inte är med i bilden men som ändå hör dit. Intressant fråga , hur reflekterar man sig själv i och med hjälp av någon annan. Vi har ju våran bild men måste lyssna in den andre eftersom det är deras bild som ska förmedlas. Vilket reflektionutrymme ges vi sådana här tillfällen? Kamraterna fick diskutera och reflektera omkring bilderna och de som gjort dem fick enbart lyssna. Detta måste vara en svår konst att enbart lyssna och ej få säga något men det ger ju en reflektion som vi sällan får göra, det här skulle nog vara bra för oss pedagoger att träna på för att kunna se bilden på flera olika sätt.
När jag läst denna bok återkopplar jag mycket hur vi dokumenterar och därmed reflekterat mycket själv men även med kolleger om det. Eftersom vi arbetar mycket med bilder har jag mer tittat på bilderna, hur vi tar och vad vi tar på och varför gör vi det.
Reflektionen har för mig fått en djupare betydelse som jag tror är väldig viktig,att vi måste lyssna på varandra, vända och vrida på det vi vill se, våga utmana varandra så att förståelsen bättre prövas och som syftar till att förbättra lärandet. Peter Emsahm skriver att refelktion handlar i någon mening om forskningsmetod, så vilken metod och teorier kommer våra reflektioner att luta sig mot?
